Hur hamnar man där, naken med sin kuk i en annan kvinnas mun

Jag kan fortfarande blunda och se hans kropp.
Uppleva den där kvällen, fast med hans ögon, genom hans händer, hur han är den allra bästa varianten av sig själv, hur han skrattar och lyckas med sin komiska timing. Jag vet precis hur han tänkte när han valde en lagom pretantiös film i harmoni med lite kärlek och svårlästa personer, och när han stod framför garderoben för att välja skjorta.
Det kryper i skinner på mig, i samband när han, bakom mina slutna ögon lock, kryper närmre kvinnan som inte är jag där i filmsoffan, hur deras hjärtan uppmanande pumpar på, när de små millimetrarna mellan deras kroppar fylls av spänning och ett upphetsat mantra av vill-ha-dig.
De har inte kysst varandra än när de kryper ner i sängen, hon ligger redan ner, den anisktslösa och han drar långsamt av sig sin tröja. Hon flyttar åt sidan och länge ligger de i ett nattmörkt rum och bara pratar.
Planerade misstag då en hand råkar landa på en axel.
Ljuva fel då två bar ben flätar sig samman och höfter skjuts närmare varandra. Han snusar henne i nacken innan han lägger sina läppar där, när hon vänder sig om för att möta hans ansikte så börjar hon med ögonen. De tittar på varandra, hans isiga blåa och hennes som jag inte vet. Kanske en hand mot en kind.
Men sedan en kyss.
Trevande, deras första som de alltid skulle minnas om han valt att bli ihop med henne.
20 år från nu skulle de le mot varandra i samförstånd -Älskling... minns du den där första?

Jag ser allt så tydligt, hans tankar och frånvaron av mig, den som delar hans liv, där i.
Och det får mig fortfarande till att gråta, bara att veta, hur långt borta han kan ställa mig, hur kan han älska mig när han är så långt borta att han släpper in en annan.
Två andra.
Tre.
Men den här kvällen, vart var jag då? Vart fanns Dita när de blir allt mer upphetsade och flämtar i varandras öron. När händerna kräver hudyta och läpparna blir torra av all luftgenomfart, när hon kysser sig ner över hans bröstkorg och slukar hans kuk i sin mun, vart gömde han sin kärlek för mig då?

Jag hatar att jag får ta del av vad de delat, att jag inte är klar med mardrömsbilder med så många månader på nacken. Men när försvinner de, när kan jag släppa ut honom från fängelset där förtroendet inte bara är fångvaktare utan även direktör?
Hur hamnar man där, naken med sin kuk i en annan kvinnas mun, när man en halvtimma tidigare talat med mig och min dotter i telefon och bedyrat sin kärlek. Vart var hon då? Gick han ut på balkongen eller smög han in på toaletten? Pratade han inte lite tystare än vanligt?

Jag kan leva det genom hans ord och hur väl jag känner honom.
Och jag hatar att han säkert slog ut med ena handen sådär, precis som jag älskar när han gör, för att poängtera vidden av något han precis har sagt. Jag hatar att hon fick ta del av det, och att jag bara kan straffa i tystnad.

om en halv människa som sprungit åt fel håll i fel dröm

Jag nämner någon gång att det här kanske är en blog om att aldrig få nog?
Det börjar bli en saga om en halv människa som sprungit åt fel håll i fel dröm, och sakta börjar jag nynna ett nytt mantra; just wake me up when September ends.

jag är fast i mitt utanförskap, i min vakenhet

Jag sträcker en försiktig, mjölkvit hand mot den ryggtavla som upptar den största delen av sängen, täcket har glidit av och den lätt sommarbruna axeln har kylts av sängkammarens drag från det öppna fönstret. I en fjäderlätt rörelse lägger jag glödande fingertoppar mot kulleden, fingertoppar som glöder av ord.
Ord som fastnat i halsen likt ett grått nystan av rädsla och osäkerhet, som får hela mig att krevera och kräkas, ord som när de talas exploderar och fyller hela världen av ett glittrande stoft, men när de hålls inne hittar sin väg ut genom längtande ytterlemmar, planerade misstag när jag längtansfullt väver samman just min hand med hans grova sträva.
Men med en grymtning och ett sömningt ryck för han bort mig, vrider sig längre in mot sig själv och jag är fast i mitt utanförskap, i min vakenhet medans han lindar in sig i egyptiska lakan och drömmarna.