Vi är som två hungriga djur, vi kastar oss över varandra och det är som om att han utforskar min kropp för första gången.
Jag visste inte hur känslig jag var där, mellan skulderbladen, men hans krävande läppar berättar det för mig samtidigt som de letar sig upp till skallrosetten.
Det har gått en vecka, en hel vecka utan hans närhet, och spänningen som byggs upp under kvällen går inte att ta miste på. Vi sitter där, mätta och belåtna i min soffa som så många kvällar förr, vi har pratat sönder någon film och ramlat in ett eskalerat hångel, de där sträva handflatorna letar sin in innanför min tröja, kupar sig över mina bröst och han mumlar något mot mitt hår.
Varje gång... varje gång. Hur kan det kännas så otroligt varje gång?
Jag leder in honom mot mitt dunkla sovrum, det är ett blåaktigt kvällsljus och han hindrar mig från att dra ner mina draperier genom att ta ett stabilt tag i min handled.
I ett hetsigt tempo åker tröjor av, och alla mina kläder utom trosorna som dagen till ära är midnattsblå spets. Jag står på knä framför honom och befriar honom från det sista av hans plagg och viljan av att ha honom i mig, så djupt det går att komma, är starkare än någonsin.
Han rycker tag i min hårbotten, lyfter mig mot väggen, älskar med mig och slänger mig på sängen. Älskar med mig igen och igen, det finns inget stopp, det finns ingenting att vakna upp till i morgon.
Vi somnar utslagna, nakna över sängen, intrasslade i varandra. Tror en timma passerar, sedan börjar Lugna Favoriter att väcka oss, han sträcker på sig och försvinner från vår värld av sex och längtan. Han kysser mig inte innan han går, för jag ser så nöjd ut, för jag ser så fantastisk ut att han inte vill störa.
fredag 17 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar